fredag 2 december 2016

Eubucco bourcierii

Det har varit mycket Colombia den här veckan. En glädjande nyhet. Kongressen har godkänt det något omgjorda fredsavtalet med Farcgerillan. Det är med största säkerhet en lång väg kvar att vandra, men kanske man kan vara försiktigt optimistisk. Santos har inte riskerat något den här gången. Det blev ingen folkomröstning med andra ord.

Flygolyckor, även långt bort i världen, får väl oftast åtminstone några rader i svensk press. När ett helt topplag i fotboll, brasilianska Chapecoense, finns ombord blir det desto mera skriverier. Chapecoense var på väg till Medellin för att möta Atletico Nacional i finalen i Copa Sudamerica. Det helt osannolika, att fem av 77 personer överlevde bidrog nog också till uppmärksamheten. 

Fåglarna är gamla bekantskaper på bloggen. Red-headed Barbet Eubucco bourcierii och White-necked Jacobin Florisuga mellivora. Bilderna från Km 18. Det är i det albumet jag har överlägset flest foton. Inget jag inte fotograferat tidigare, men de här är fina färgklickar i decembermörkret tycker jag...

måndag 28 november 2016

Forpus conspicillatus

Nu var jag inte i Colombia för att skåda fågel först och främst, men det blev ändå några dagar som huvudsakligen ägnades fåglar. Mest fokuserat var det vid Km 18 och de två dagarna i Anchicayá, men det blev även en del skådning i Cali, i La Vorágine, vid Río Pance, i Laguna de la Cocha uppe i Anderna och något lite i Cartagena. Hade planer på att åka till Laguna el Sonso, men vi kom aldrig iväg tyvärr. 

Inte så lätt med nya fågelkryss i Colombia nu efter den stora resan 2015 då jag kunde summera nära 900 arter. Jag skulle behöva åka till andra områden helt enkelt. Det blev några stycken i Anchicayá, vid Laguna de la Cocha och i Cartagena. Nu är det inte det viktigaste, även om det alltid är kul att få in nya arter. Jag skulle nog vilja säga att det roligaste med att skåda i Cali-området är att jag faktiskt kan den vanliga fågelfaunan rätt bra. Jag har till och med lärt mig en hel del läten. 

Av de nya arterna var det befriande att få se Chocó-endemen Blue-whiskered Tanager Tangara johannae, eftersom jag var den ende, i ett sällskap med nio personer, som missade den 2015 i San Cipriano. Sådant är jobbigt... Nu blev det flera fina observationer i Anchicayá. Det var också underbart att äntligen få se Toucan Barbet Semnornis ramphastinus. Hörde den flera gånger i Ecuador och på Cerro Montezuma i Colombia jobbade vi hårt på att få fram den varenda dag, men det ville sig aldrig. Det är helt enkelt för många som spelar på dem där. Fyra fåglar, en familj antar jag, fick vi se. 

Inte överdrivet många bra bilder från resan. Det blev förstås en del kolibrier vid Km 18. Vid feeders är det inte så svårt... Från Anchicayá har jag inte mycket som är publicerbart. Mycket skådande efter flockar högt upp i trädkronorna och där uppe går det inte att fotografera. Det regnade dessutom nästan hela den andra dagen.

Bilderna i detta inlägg är alla från Zoológico de Cali. Tredje gången jag varit där. Det är ett Zoo och där finns massor med djur från hela världen, men jag går förstås mest runt och tittar på vilda fåglar. Río Cali rinner i utkanten av området och det är grönt och lummigt. En oas i storstaden helt enkelt. 

Alla vanliga arter. Uppifrån och ner: Bare-faced Ibis Phimosus infuscatus och Smooth-billed Ani Crotophaga ani, Ringed Kingfisher Megaceryle torquata, Lineated Woodpecker Dryocopus lineatus, Great Kiskadee Pitangus sulphuratus, Black Phoebe Sayornis nigricans och Spectacled Parrotlet Forpus conspicillatus. De flesta har synts på bloggen tidigare.

söndag 27 november 2016

Discosura conversii

Var tog den här helgen vägen? Två kortare turer ut i naturen, pillat lite med colombiabilderna från i somras, spelat ett gäng skivor och ett gig i Hbg, kålsoppa hos grannen och lite babbel och så var den över...  

Spelningen igår gick väl bra. Det kom en hel del folk redan till våra fyrtio minuter, men där var som väntat betydligt många fler när Bombus och Imperial State Electric stod på scenen. Jag tyckte de sistnämnda var mycket bättre än förra gången (spelade förband till dem också för 2,5 år sedan). Det blev t.o.m. ett inköp av en cool T-shirt. Det var en allmänt trevlig kväll och det var kul att hänga i logerna och snacka skit med bandet och kompisar och Bombus och Imperial State Electric och folket kring dem. 

Det blev fina observationer på kungsfiskaren idag också. Fågeln lär nog hålla sig vid sjön i vinter om det inte fryser igen. Fortfarande inget foto. Det verkar svårt. Fick sedan för mig att köra ut en sväng på Bjäre. Torekov, Kattvik och Båstad, men jag var alldeles för dåligt påpälsad för den kalla vinden så stoppen blev korta. 

I Torekov sågs några tiotal havssulor långt ut. Inga skärsnäppor och ingen toppskarv. Kattvik saknade sulorna, men där låg väldigt många alfåglar. Svårt att räkna i vågorna, men de kan nog ha varit ett trettiotal. En del sjöorrar och svärtor. I Båstad noterades inget nämnvärt, men det var inte många minuter jag stod ut...

Har börjat fixa med colombiabilderna från i somras som sagt. Jag har inte känt mig inspirerad att börja publicera bilder på fåglar, trollsländor och annat på bloggen, men kanske är det dags. Det är väl ganska ofta som jag väntat några månader efter en resa med att börja lägga upp bilder. Förra gången jag var i Colombia dröjde jag till exempel med en mera nogsam genomgång i ett helt år... 

Kungsfiskaren vid sjön, som jag sett flera gånger nu, i all ära, men kolibrier är mina favoriter. Uppifrån och ner: Steely-vented hummingbird Amazilia saucerottei, Long-talied Sylph Aglaiocercus kingii, Purple-throated Woodstar Calliphlox mitchellii x 2, Brown Violet-ear Colibri delphinae och Green Thorntail Discosura conversii.

Worried Down With the Blues

Har lyssnat på Gov't Mule Deep End Vol. 1 & 2 och Hidden Treasures i bilen i över två veckor. Jag har haft dessa skivor länge, men det har blivit att jag lyssnat mycket mer på Deepest End Live in Concert som delvis har samma låtar (och var den första jag skaffade). Det är inte det något skitigare 90-tals Gov't Mule som jag lyssnat mycket på i höst på framför allt The Tel-Star Sessions och Georgia Bootleg Box, det är mera polerat och improvisationerna är inte lika utdragna, men det är fantastiska skivor. Många av mina absoluta favoritlåtar med bandet finns här. Banks of the Deep End, Worried Down With the Blues, Beautifully Broken, Time to Confess, Lay of the Sunflower... Det spretar mer än på andra skivor, men så är det ju också inspelat med olika basister på var och varannan låt. Även andra musiker medverkar och det är många genres som avverkas. Fast så är det nästan alltid med Gov't Mule. Blues, hård rock, jazz, funk, reggae, americana... Bjuder på två låtar här. Worried Down With the Blues är enorm. Både Warren Haynes och Greg Allman sjunger. Oteil Burbridge på bas och Derek Trucks på slide. Det är med andra ord Allman Brothers med Matt Abts på trummor. När Derek Trucks drar igång sitt slidesolo så går man sönder! Väljer också Lay of the Sunflower. Den är så sjukt vacker att man lipar. Kan höra om och om igen och har så gjort i 13 år. Phil Lesh spelar bas och David Grisman mandolin.


lördag 26 november 2016

Alcedo atthis

Det blev en kort tur ut i närområdet. Dystert väder. Kikade efter strömstare på en lokal där jag ofta hade den förr, men det verkade inte hålla till någon där denna vinter. Det brukar ju avslöja sig på stenarna om där finns några fåglar... Vemodiga domherrevisslingar. Någon siska flög över. Ett par änder i dammarna. Väldigt artfattigt. Letade sedan efter kungsfiskaren som sågs förra helgen. Minsann om jag inte hittade den! Kanske där var två t.o.m. Fick fina och långa kikarobservationer på sittande fågel. Det var länge sedan sist känns det som. I sjön var det helt tomt.

Games

Långsam morgon. Skönt att bara ligga kvar i sängen. Elda, kaffe, Grahamn Nash och David Crosby på skivspelaren. Atlantic 1972. Skön platta. Fantastiskt vackra låtar, gåshudsframkallande och patenterade sångharmonier. Superbt musicerande. Älskar hela skivan, men Crosbys bidrag är mera melankoliska och det går jag som vanligt igång på. All in all, a thing of beauty. Inhandlad på mässan i Hbg för några veckor sedan. Ska spela i samma lokal med rockbandet ikväll. Knappt jag orkar, men det kanske blir roligt när man väl är där.

Born in the sunshine
Dyin' in the rain
Raised on laughter
Lost in a game
Love you
Love you

The game was bein' better
Wiser than you
Half and inch taller
A deeper shade of blue
Or thinkin' that I loved you
More than you loved me
Failing to lay it on the line
All the time

The game of gettin' money
The game of gettin' more
The ego game of power
The ugly game of war
Kills love
Don't you know that?

torsdag 24 november 2016

Soulshine

When you can't find the light,
That got you through the cloudy days,
When the stars ain't shinin' bright,
You feel like you've lost you're way,
When those candle lights of home,
Burn so very far away,
Well you got to let your soul shine,
Just like my daddy used to say.

He used to say soulshine,
It's better than sunshine,
It's better than moonshine,
Damn sure better than rain.
Hey now people don't mind,
We all get this way sometime,
Got to let your soul shine, shine till the break of day.

I grew up thinkin' that I had it made,
Gonna make it on my own.
Life can take the strongest man,
Make him feel so alone.
Now and then I feel a cold wind,
Blowin' through my achin' bones,
I think back to what my daddy said,
He said "Boy, in the darkness before the dawn:"

Let your soul shine,
It's better than sunshine,
It's better than moonshine,
Damn sure better than rain.
Yeah now people don't mind,
We all get this way sometimes,
Gotta let your soul shine, shine till the break of day.

Sometimes a man can feel this emptiness,
Like a woman has robbed him of his very soul.
A woman too, God knows, she can feel like this.
And when your world seems cold, you got to let your spirit take control.

Let your soul shine, 
It's better than sunshine,
It's better than moonshine,
Damn sure better than rain.
Lord now people don't mind,
We all get this way sometimes,
Gotta let your soul shine, shine till the break of day.

Oh, it's better than sunshine,
It's better than moonshine,
Damn sure better than rain.
Yeah now people don't mind,
We all get this way sometimes,
Gotta let your soul shine, shine till the break of day.

onsdag 23 november 2016

Somebody's been knockin'

San Diego Blues Jam på Advent. 1974. Jag gillar chansningar och detta var en sådan. 100 spänn på mässan i Hbg för några veckor sedan. Inte omöjligt att jag prutade något dessutom. Aldrig sett skivan tidigare och jag kände inte igen några artister. Hursomhelst, först nu har den fått sig några genomspelningar. Älskar sådan här country blues! Tom Courtney är en ny favorit! De tre låtarna han har med här verkar vara allt med honom på skiva... Första låten med Henry Ford Thompson, femte med Louis Major och den sista och trettonde återigen med Henry Ford Thompson. Men man kan lyssna på hela skivan för det mesta är bra!

tisdag 22 november 2016

5-2

LHC-Rögle 5-2. Nu är det verkligen bottenstrid. Målskillnad håller oss kvar på plats 12... Suck!

söndag 20 november 2016

5-3

Fredagen på naturhistoriska museet i Göteborg. Ornitologer, länsstyrelser, skogsstyrelsen och alla med intresse för tjäder och bevarande av livsmiljöer för arten i de södra delarna av landet var där. Det är deprimerande hur vårt skogsbruk ser ut idag, det måste verkligen till förändringar. Seminariet inspirerade ändå till att jobba vidare med tjäder. Vi borde göra en ordentlig inventering till våren...

En del fågelskådning i helgen. Start vid sjön igår och det hade inte gått många minuter innan vi hade noterat två adulta havsörnar, strömstare och kungsfiskare... Därefter Skälderviken och kryssande av rödhalsad snäppa. Det var många år som jag aldrig åkte på drag (sällan gjort det mer än i det absoluta närområdet), men i år har det blivit några. Dyker det upp någon raritet tämligen nära och man ändå är ute så kan man väl göra det, men egentligen är det den sämsta sortens skådning. Att stå tillsammans med horder av kryssare och försöka få syn på en vilande liten vadare bland hundra kärrsnäppor känns verkligen sådär... Ett andra besök hos hökugglan fick avsluta lördagsskådandet.

På kvällen blev det 60-årsfest i grannkommunen. Trevligt. Vi undvek skivspelarrummet, men det blev mycket musik även på ovanvåningen. Salsa och cumbia såklart, men även bl.a. Santana, B.B. King och Bobby Bland och Linn County. Sent i säng...

Idag blev det den gamla hemmarundan. Havsörn, varfågel och tofsmes kan väl nämnas. Rep med bandet. Vårt set till spelningen nästa helg på The Tivoli är spikat. A New Days Yesterday med Jethro Tull har kommit tillbaka på repertoaren efter att varit borta i kanske fem år...

Några skivor har snurrat i helgen. Bland annat har det lyssnats på Jethro Tull, Roy Harper, Gov't Mule, The Bob Riedy Chicago Blues Band, T Bone Walker, Freddy King, Black Mountain, Pelander...

Äntligen vann Rögle igen. 5-3 hemma mot Färjestad. Man borde såklart varit i hallen, men det kändes lite för stressigt innan festen på lördagskvällen. Sämre gick det för HIF. Ur allsvenskan...

Hård vecka på jobbet väntar.

torsdag 17 november 2016

Tetrao urogallus

Åren går. Det var våren 2010 som det fanns en speltokig tjädertupp alldeles nära där jag bor nu (knappt två kilometer till lokalen). Vet inte hur många gånger jag var där med kameran, men det var minst en handfull gånger. Första besöket med pappa. Därefter någon gång själv och vid ett tillfälle med ett helt gäng kompisar som sovit över hemma hos mig efter att vi varit och spelat med bandet i Malmö. Jag har hundratals foto från våra möten. Den kanske bästa bilden, som förstås publicerades på bloggen då det begav sig, tror jag finns på omslaget på någon rapport om tjäder (men jag har glömt bort vem som frågade om att få använda den och jag har nog inte publikationen själv...). Hursomhelst, imorgon ska jag på ett seminarium om tjäder i Gbt. Upp tidigt är det som gäller...

onsdag 16 november 2016

Mediokra hjärnor

Jag brukar inte minnas några längre (eller kortare) textstycken, inte heller sångtexter eller dikter för den delen, men av någon outgrundlig anledning har raderna nedan satt sig. Jag är inte riktigt säker på var jag plockade upp dem, men eftersom jag hör en något atonal uppläsning i mitt huvud, eller om det är en svajande och osäker melodi, så gissar jag på att det var från programmet Ny Våg som sändes på P3 mellan åren 1980-1985. Jag tror att lyriken var ungefär så här (jag är alltså inte helt säker och googlande ger ingen träff): 

Hur ska mediokra hjärnor, kunna bygga upp ett hus... det är lika bra vi inser... att vi är förda bakom ett ljus...

Ja, ni fattar...

söndag 13 november 2016

Walkin' The Boogie

Inget speciellt i och vid sjön idag. 25 storskrakar, fyra skäggdoppingar, några mindre flockar med sidensvansar och en strömstare var väl det enda som var värt att notera. Gick sedan min gamla hemmarunda tillsammans med föräldrarna. Tittade lite efter fåglar där också förstås och vi såg åtminstone sidensvansar på ett par ställen och några meståg. En mindre hackspett ropade till en gång. Ska de göra det på vintern? Vi avslutade farsdagen med teater ute i skogen. Traktor och vagn till spelstället som förra året. Särskilt stämningsfullt på tillbakavägen när det var mörkt. Supermånen och ljuslyktor och marschaller längs vägen gjorde sitt till. Hela arrangemanget smågalet, men väldigt trevligt. Fick några nya historier om G, som bodde i huset innan han gick bort, 96 år gammal, och som helt osannolikt (huset alltså) blev en plats för teater. De ska jag försöka komma ihåg. Föräldrarna nöjda. Sonen nöjd.

Det har lyssnats på en del musik i helgen. Bland annat: Leonard Cohen (R.I.P.), Storm (R.I.P. Jacques Werup), Black Mountain, Pelander, Slowgold, Vildkaktus, Freddie King, Big Joe Louis, John Lee Hooker...

RBK förlorade båda helgens matcher :-(

lördag 12 november 2016

Blues

Veckan innan vi åkte till London upptäckte jag att - liksom förra gången jag var i staden - det var Big Joe Louis som spelade på Ain't Nothin But Blues Bar i Soho på fredagskvällen. Ett besök blev därför tvunget och det är inget jag ångrar. Så sjukt bra! Bästa stället dessutom! Skön atmosfär och stämning, trångt och svettigt.

Big Joe Louis har en helt udda teknik. Har aldrig sett någon spela gitarr så. Det är mycket John Lee Hooker över både musik och sound. Ibland kommer bandet in i riktig Hooker-mood och bara står och maler på samma enkla boogieriff i tio minuter. Otroligt sväng de kan få till då. Trummisen är helt grym. Hela Ain't Nothin But gungar!

Videon som jag länkar till är inspelad på stället i oktober 2013, ett halvår innan jag såg dem första gången. De måste vara värsta husbandet där... Skönt sväng och atmosfär, dock inga riktigt vassa gitarrsolon i dessa båda låtar. Big Joe Louis är ofta sparsmakad med solona, men han kan verkligen lira giftigt och stöddigt när andan faller på. Förra helgen hade han med sig en annan gitarrist.  

Surnia ulula

Kallt, men fint väder, så det fick bli en tur ut i markerna. I sjön fick en adult havsörn upp alla vilande gräsänder på vingarna. Örnen drog lågt över vattenspegeln och med Hallandsåsen i bakgrunden blev det en mäktig syn. Som alltid. Därefter tog jag mig till Skälderviken och så småningom till en stationär hökuggla ute på Kullahalvön. Där var förstås fler som ville fotografera. Det är inte så himla kul med de där folksamlingarna runt intressanta fåglar faktiskt...

Jag åkte tillbaka till hemmavattnet. Nu hittade jag strömstaren som jag inte såg vid första besöket och sedan upptäckte jag att det låg sex svärtor ute i sjön. Nästan säker på att jag aldrig sett arten här tidigare. En ensam kricka dessutom. Skäggdopping. Sidensvansar passerade. En rolig spillkråka. Hökugglan i all ära, men jag föredrar nog min sjö vid Hallandsåsens fot.

tisdag 8 november 2016

Val

Det var trevligt att komma tillbaka till Old Spitalfields Market i London. Första gången var för fem år sedan. Vi var där igen för två och ett halvt år sedan, men snopet nog var det inte rätt vecka den gången. Det är record fair FÖRSTA och TREDJE fredagen i varje månad... Jag tror att marknaden krympt något och priserna var generellt sett höga, men några plattor blev det ändå. 

Den som snurrat sedan hemkomst är Jerry Garcia, John Kahn, Bill Kreutzmann (felstavat på omslaget...), Merl Saunders ‎– Pacific High Studio San Francisco CA 06-02-72. Ny dubbelvinyl (2015) för tio pund var prisvärt. Inspelad ett år före Live At Keystone. Musicerande som får mig på bra humör. Organisk jazzig rock och blues. Mestadels laid back, men ibland blixtrar det till och jammen får en att helt försvinna in i musiken. Bäst får de till det i Expressway (to your heart) och i Lonely Avenue. Rekommenderas!

Orkar inte valvaka. Trump eller Clinton. Pest eller kolera säger många, men jag hoppas verkligen på Clinton. Jag vet i imorgon bitti. Godnatt!

söndag 6 november 2016

London

Hemma från fem dagar i London. Det blev lite av varje som vanligt. The Making of Harry Potter, skivletande på Old Spitalfields Market och Portobello Road Market, ett kort besök på naturhistoriska, lite strosande i City och i Soho och annan sightseeing, en massa god mat och något pubhäng och så blev det att jag för andra gången fick sett Big Joe Louis på Ain't Nothin But Blues Bar. Sjukt bra var han även denna gång! Nu ska man alltså jobba igen. Suck!

tisdag 1 november 2016

IV

Black Mountain IV har fått sig ett flertal genomspelningar de senaste dagarna. Jag skrev ett kort inlägg om plattan i april när den införskaffats. Jag trodde då att den skulle snurra en hel del och utlovade en recension av hela skivan. Det blev inte så mycket lyssnande förutom på öppningspåret Mother of the Sun. Hela skivan - eller skivorna, det är en dubbel - fick nog bara två genomspelningar och sedan var det något annat som fångade min uppmärksamhet. Nu var jag uppenbarligen mera mottaglig för Black Mountains drömmande psykedelia, stonerrock och indiepop. Öppningspåret Mother of the Sun är fortfarande en monsterlåt. Den har verkligen allt! Arrangemanget är stort och vackert, Amber Webber sjunger fantastiskt och har ett vibrato som ger mig rysningar, melodierna är suggestiva och Stephen McBean har fått ur sig det elakaste stonerriffet. Gitarrsolot är dessutom svårslaget. Det låter som om det handlar om liv eller död. Åtta och en halv minut av pure awesomeness.

Skivan spänner över flera genres och från början gillade jag inte Florian Saucer Attack, men nu vill jag inte ha den, eller något annat spår, bortbytt. Alla låtarna är viktiga för helheten. Deras krautrockmalande från de två första plattorna var i stort sett försvunnet på Wilderness Heart. Det är inte så mycket av det på IV heller, möjligen (Over and Over) The Chain undantaget, men vilka musiklandskap de målar upp med sina lager av synthar och suggestiva arrangemang! Varenda ton och liten detalj är viktig. Det är inte sällan Pink Floyd som jag associerar till i stämningar och melodier. I avslutande mästerverket Space to Bakersfield är det nästan Comfortably Numb-känsla!

(Over and Over) The Chain

November

Lärarfortbildning på Lunds Universitet. Det var väldigt nostalgiskt att gå in på Naturgeografiska institutionen igen efter 23 år. Många minnen som väcktes till liv. Jag kunde se mig själv där i slutet av 80-talet och de första åren på 90-talet. På väg i en korridor med böckerna under armen. Ung och vetgirig. Klok och dum. Då trodde jag inte livet skulle bli som det blev. Sorgligt. Studentåren var trots allt de bästa i livet. Det är mycket som ser annorlunda ut på Sölvegatan. Geologiska institutionen heter Geocentrum och är flyttad till ett ombyggt Ekologiska, men åtminstone några av byggnaderna var igenkännbara på utsidan.

söndag 30 oktober 2016

Cinclus cinclus

Hård 50-årsfest i B. Godaste maten, en massa trevliga människor varav flera jag inte träffat på evigheter och många bra band som uppträdde i ladan. Särskilt gick jag ingång på GBoN och Pontus Snibb Wreck of Blues. Jag till och med dansade... Sov över hos A och M. Efter frukost där tog jag mig till Hbg och skivmässan på Tivoli. Inte varit på Tivoli sedan byggnaden flyttades. Det såg bra ut tror jag, även om det var något svårt att föreställa sig lokalen utan mässan. Vi ska spela där om några veckor som förband till Imperial State Electric. Hursomhelst, det var väl ingen märkvärdig mässa direkt, men jag kom där ifrån med en hög skivor ändå förstås. Lyckades köpa två stycken som jag redan hade. Det händer allt oftare. Minnet är inte det bästa helt enkelt. Walter Rossi Wizzard på Heavy Sound trodde jag förvisso var en skiva från 1978. Borde läst på baksidan för det är en återutgivning av Charlee... Sedan fick jag även med mig B.B. King & Bobby Bland Together For the First Time... Live. Den stod redan i hyllan. Hopplöst.

På eftermiddagen blev det en promenad runt sjön. Jag tog det lite lugnare än jag brukar, men nu känner jag mig ändå ganska öm i både fötter och rygg. 13,2 km på 2 h och 28 min. Såg inte så mycket fåglar. Nämnas bör väl tre strömstarar och i sjön fiskade en flock med ca 30 storskrakar tillsammans. Det finns trollsländor som fortfarande är i livet. Noterade nämligen en slända norr om sjön. Fick ingen riktig känsla för den, fast det borde väl ha varit en ängstrollslända? För jagad och deprimerad för att ta in de fantastiska höstfärgerna, men jag försökte.

Fått tjuvlyssna på Skuggfolk, kompisarna i Värmlands band, som snart ska ge ut en platta. Sjukt bra!!!

Snipp snapp snut, så var helgen slut!

lördag 29 oktober 2016

Fagus sylvatica

Det blev en tur ut till Laholmsbukten för att försöka få se lite havsfåglar. Precis när jag anlände till Båstad ropades en brednäbbad simsnäppa ut. Jag såg den, men kände mig inte direkt säker. Senare fick jag höra att den bestämts till sandlöpare i Kattvik. Nåja... En klykstjärtad stormsvala på långt håll. Den har jag väl knappt sett det här seklet om jag inte minns fel. Några tiotal havssulor snurrade runt i bukten. Smålommar och en havsörn... Jag åkte vidare till Kattvik där det låg väldigt många sjöorrar, två svarthakedoppingar, en liten flock alfåglar och några svärtor. Enstaka alkor kunde bestämmas till sillgrisslor och tordmular. En del havssulor här också och avslutningsvis två tretåiga måsar. På Hallandsåsen såg jag höstens första varfågel. 

Vilka färger i bokskogarna uppe på åsen! Egentligen mera fascinerande än en klykstjärtad stormsvala på apavstånd. Det är inte klokt att man inte är ute mer i naturen just nu. Jobbet hindrar verkligen en från att göra viktiga saker. 

Nu ska jag på 50-årsfest!

fredag 28 oktober 2016

Katarsis

Agusa-kväll. Underbart band! Spelat igenom alla vinylerna. Högtid, Två och Katarsis. Suggestiv, tung, vemodig och sinnesutvidgande progressive. De tar någon svensk folkmusiksmelodi och jammar på i tjugo minuter och så blir det helt enkelt magiskt. Det låter kanske inte så svårt, men Agusa är mästerliga på att bygga upp stämningar och de får till 70-talskänslan bättre än alla andra som ger sig på något liknande. 

Högtid (med ett innerkonvolut som jag faktiskt gav bort till dem - P hade lovat bort det till oss, men T blev såld på det och inget hände med vårt band just då så jag släppte det...) införskaffade jag väl releaseåret tror jag, men det dröjde till i augusti i år, när vi spelade med Agusa utanför Borås på Livet på Landet, innan jag tog in Två och Katarsis (som var helt nysläppt då).

Sedan dess har jag även köpt boxen Agusa med snyggaste Hans Arnold-omslaget. Alla tre skivorna på vinyl, Katarsis på CD, poster och en Agusa-slipmat. Limiterad till 100 exemplar. Det är galenskap, men man måste ju om man är en nörd. Kan bli jobbigt att samla på det här bandet om jag känner T rätt. Det finns förstås redan en massa utgåvor med färgad vinyl som jag inte har, men på det sättet samlar jag trots allt inte...

Tycker nog att det är Katarsis som är den bästa, även om alla är lika nödvändiga. Live från Grekland i år. Två spår: Ut i vår hage och Kärlek från Agusa. Det är ungefär så här jag vill minnas dem från spelningen på Livet på Landet. Eventuellt får de till några övergångar i Ut i vår hage något bättre här på skivan. Agusa är ett band där alla musikerna är lika oumbärliga, det är deras samspel och lyhördhet för varandra som gör den här organiska musiken så speciell, men ibland sticker Mikael Ödesjö ut ändå. Grym gitarrist! Bra ljud dessutom. Hursomhelst, alla skivorna är måsten i en anständig skivsamling.

torsdag 27 oktober 2016

0-4

Nu är man lite gladare. 4-0 mot Djurgården borta :-) Tredje raka segern. Såg inte matchen, men lyssnade på radiosändningen på slutet. Det var nog inte snyggt, men tre poäng och en liten lucka på sju poäng ner mot just Djurgården under kvalstrecket känns förstås bra...

onsdag 26 oktober 2016

Regn

Jag har inte någon märkvärdig samling när det gäller svenskt 60- och 70-tal. Av de något svårare är det väl bara plattor med Anna Själv Tredje, Bättre Lyss, Energy, Fläsket Brinner, Hansson och Karlsson, Life, Made in Sweden, Midsommar, November, Råg i Ryggen, Saga och Älgarnas trädgård som bör nämnas. Skivor med Asoka, Blåkulla, International Harvester, Kvartetten som sprängde, Panta Rei, Resan, Träd gräs och stenar osv har jag som nypressar eller på CD. Jag försöker åtgärda detta med att köpa någon svensk platta då och då. I Hova i somras blev det både Fläsket Brinner Fläsket och Råg i Ryggen. Nu tog jag in Lotus Vera O'flera från 1976. Inte en raritet, men en subraritet kanske... Jag har haft deras första på CD i 10-15 år. Bra jazzrock med Anders Chico Lindvall på gitarr. Han är verkligen en underskattad gitarrist. För ingen pratar väl direkt om honom? Dessutom Claes Ericsson (Taste of Blues, Asoka) på piano och orgel och Håkan Nyberg på trummor. Inledande Baldakinens skräck är nog den bästa. Både tungt och aningen skitigt emellanåt. När jazzen blir mer polerad i några andra låtar är det inte lika kul. Den enda jag hittar på Youtube är Regn, så det får bli den... För övrigt skulle mycket regn vara välkommet. Här finns inte en droppe vatten i brunnen och det har det inte funnits på två veckor. Duschar hos föräldrarna på morgnarna. Tvätta får jag också göra där. Släpar mina femliters dunkar fram och tillbaka. Spolar på toaletten genom att hastigt hälla några liter vatten från en spann. Aningen tröttsamt och mycket extra tid som får läggas på olika arrangemang kring vatten...

måndag 24 oktober 2016

3-2

Viktig seger mot Skellefteå. Orkade inte ta mig till hallen så det blev Cmore. Ett helt annat självförtroende och bättre spel. Ganska rejält tillbakatryckta i tredje, men de lyckades hålla ihop det. Widing är grymt bra! Nu blir det väl en förlängning? Wännström uttagen i landslaget. Kul!